Det finns stunder då man tänker mer än annars på de man har förlorat. De som en gång var de som man vände sig till först. Det är stunder då det händer/ska hända saker man vill berätta. Nu är det en sak jag vill berätta, men kan inte göra det, det gör mig ledsen.

I sådana här tillfällen är det så fruktansvärt tur att jag har mina underbara vänner som står mig så otroligt nära. De som alltid finns och som man vet bryr sig precis som pappa och Mogge hade gjort. Det är dom jag vill berätta saker för! <3