Mogge, vår allas Mogge!

Jag har inte förstått att du är borta, jag förstod inte ens hur sjuk du var. Du ville så mycket, du visade en styrka jag inte trodde kunde finnas på riktigt. Jag kommer sakna att du väcker mig på morgonen, och alltid är lika glad trots mitt hemska morgon humör, jag kommer sakna att kika in i sovrummet och se dig sitta där med hörlurarna och små digga, jag kommer sakna att få ett sms varje kväll där du skrev "Tycker om dig, kram nassi." Jag kommer sakna alla de små saker som gjorde dig så unik, till den Mogge alla tyckte så mycket om. Vi har genom alla dessa år haft många berg att bestiga för att få saker att fungera, det har ibland varit svårt, men vi har lyckats!
Vi är många som saknar dig och det kommer aldrig bli sig likt hemma igen utan dig som alltid kommer och ska prata och umgås med mig och mina kompisar. De saknar dig, dina syskon och vänner saknar dig, och jag och mamma saknar dig, så fruktansvärt mycket Mogge.

Kram Sara. ♥ ♥